Hejsan allihopa!
Nu var det typ 100 år sedan jag skrev här… Jag är så duktig. Men har stora nyheter, och det är nämligen att jag ska flytta till Göteborg igen. Eftersom jag kommit in på läkarprogrammet där istället. Tror det blir bra. Måste läsa om större delen av termin 1 visserligen, men det får det vara värt. Velade väldigt mycket fram och tillbaka om vad jag skulle göra då jag trivs superbra här, men till slut så föll valet på göteborg. Efter i princip 2 månaders beslutsångest haha. Så nu är mitt rum uppsagt och jag flyttar om ca. en månad. Kommer bli lite tight då jag endast har en helg på mig att flytta och dessutom måste komma tillbaka sen för att få rummet besiktigat men får hoppas att det fixar sig med schemat. Dessutom har jag himla mycket konstiga papper att fylla i eftersom jag vill tillgodoräkna mig delar av terminen… Det som kanske känns minst bra är att jag i princip inte kommit någonstans i utbildningsväg (eller ja… jag har ju typ 90 hp, men haha) men ändå har redan nu en skuld hos CSN…. Fick häromdagen panik att jag skulle ha 400 000 kr i skuld när jag är klar med läkarutbildningen (och dessutom behöva börja avbetala medan jag pluggar eftersom jag pga gamla utbildningar läser 7 år och inte 5.5, och man får endast CSN i 6 år – sen börjar man återbetala ett halvår efter…) och fick för mig att jag ska flytta hem hem igen och sluta ta lån och bo hemma i 6 år. Men jag tog mig samman och beslutade att fortsätta ta fullt lån, sommarjobba, och extrajobba längre fram och spara allt detta och på så sätt både kunna fortsätta bo någonannanstans än hemma och spara ihop tillräckligt mycket pengar så att jag klarar mig det där sista halvåret på utbildningen och återbetalning med endast extrajobb. Det ordnar nog sig. Mitt problem i livet är att jag har himla mycket negativa tankar om vad som kan hända i framtiden, och glömmer ofta bort att leva i nuet. Jag vet ju att jag inte vill bo hemma igen (för jag älskar att kunna stå på egna ben) och jag vet att det max skulle hålla i 1 termin. Och man kan ju fråga sig om det verkligen är en så stor skillnad på en skuld på 370 000 eller 340 000 när jag väl återbetalar i 25 år…. Tids nog kommer de flesta behöva ta lån på kanske flera miljoner till hus, bilar, etc. Så väl i göteborg ska jag och Fanny flytta ihop 😀 Känner mig fruktansvärt gammal… sambo och skuldsatt…. kan jag inte bara få vara 12 igen …. 😉
En till sak apropå det jag verkligen inte förstår mig på är hur så himla många föräldrar betalar sina barns hela utbildningar och att vissa människor ser det som en självklarhet. Jag fattar om det händer ibland, för klart det finns olika traditioner och tankesätt i olika familjer. Men när man ganska ofta läser om ”CSN är dåligt, bo kvar hemma så slipper du betala, hur kan föräldrar låta sina barn ta CSN-lån, hur kan föräldrar låta sina barn leva på nudlar” etc etc. så blir jag lite mörkrädd. Klart att man som förälder har ansvar för sitt barn men detta ansvar tar faktiskt, tro det eller ej, slut när man fyller 18 (eller slutar gymnasiet). Sen är man ärligt talat vuxen. Jag fattar inte hur vissa tycker det är en självklarhet att föräldrar ska betala för sina barn…när ska det ta slut egentligen? När man är 30? 40? 50?! Det värsta jag vet är när människor tycker det är himla tragiskt och fruktansvärt med CSN-lån och sen frågar ”men är inte din mamma läkare? kan inte hon ge dig pengar så man slipper så höga lån?”. Och jag fattar verkligen ingenting. Varför i hela friden ska jag som vuxen bli försörjd av någon annan person? Klart att jag hade fått bo hemma gratis om jag ville (ett tag i alla fall), men det betyder inte att min mamma ska betala min hyra om jag bor någonannanstans. Och sen att så många påstår att det är ”för barnens bästa”. Jag förstår överhuvudtaget inte på vilket sätt det hade gynnat mig om någon började betala min hyra. Visst, jag får mer pengar över, men det hade inte känts som om det var mina pengar. Jag vill kunna stå på egna ben och jag är fullt övertygad om att det är nyttigt att göra det också. Klart att jag inte heller känner att CSN-skulder är det bästa jag vet men å andra sidan är det helt enkelt så livet ser ut.
Så ärligt talat… när/om jag själv får barn… hur mycket eller lite pengar jag än har… så får de faktiskt stå på sina egna ben när de tar beslutet att flytta hemifrån (vilket ska vara i tidiga 20-årsåldern om inte någon onormalt hemsk bostadsbrist råder vilket det inte gör i nuläget vad folk än säger – inte om man faktiskt anstränger sig lite för att hitta bostad. Ställa sig i kö och sedan gnälla att man inte får något duger inte. Detsamma gäller arbete.). För i slutändan så gynnas man faktiskt av att klara sig själv. Och jag är så himla trött på alla bortskämda barn och ungdomar i samhället överhuvudtaget som får allt serverat på silverfat, gnäller över dåliga löner (ursäkta mig, men man får faktiskt ta och börja någonstans), och gnäller över att allt i livet inte bara faller på plats.
Får mig lite att tappa hoppet om samhället…
Men nog om det, egentligen skulle jag skriva att jag var på maskerad-sittning igår. Alla sittningar jag varit på här i Örebro har varit superbra och jag är väldigt imponerad. Helt annan klass och stil än sittningarna i nattklubbskällare på Chalmers. Den bästa sittningen jag någonsin varit på var nog igår… tyvärr glömde jag ta bilder (för jag var upptagen med att ha kul) men har två bilder på hur jag såg ut 😀
Och är även himla lycklig för att jag som vegetariskt alternativ till fläskfilé som andra åt fick en jättestor fylld paprika som var EXTREMT god. Nu ska jag plugga. Och jag lovar att uppdatera oftare 😉