I love musicals

  
Igår var jag och Fanny på I love musicals, en konsert med Peter Jöback och Helen Sjöholm (+ deras två gäster Norm Lewis och Emmi Christensson), fylld med musikalmusik! Det var Fannys present till mig på vår 2-årsdag för någon månad sen. Jag började prata om att gå på det för läääänge sen, men sen glömde vi av det på något vänster sätt, så biljetterna tog slut. Vilket gjorde mig smärre förkrossad haha. Vad jag inte visste var att de släppte fler biljetter, och Fanny lyckades få tag på två stycken (på grymma platser!), så när jag fick dem var det som en dream come true! 

Jag är ju helt besatt av musikalmusik. Det är min absoluta favoritgenre. Mina absoluta favoritdelar är när alla sopraner drar igång och sjunger i sitt absolut högsta register, blandat med när alla på scen sjunger samtidigt men helst olika saker så att det blir en ljuv musikexplosion ungefär. (Av detta låter det ju onekligen som om jag gillar opera också, och ja, det gör jag definitivt!)

Åter till konserten! Den var fantastisk! Den var fylld med höga toner och folk som sjunger samma sak, så det kunde inte vara bättre. Den var dessutom superlång (över nästan 4 timmar med endast en kort paus), vilket var fantastiskt! Alla var så extremt duktiga, och det var så himla kul att de både uppträdda med kända och mindre kända musikallåtar. 

Mina favoriter då, hmm. Helen Sjöholms ”Don’t cry for me Argentina”, från Evita, var magisk! Norm Lewis + Peter Jöback med ”Music of the Night” från Fantomen var också helt fantastisk. Två andra favoriter som jag inte hade hört förut var med Peter Jöback från Jesus Christ Superstar (ja, jag undrar också hur jag missat den… Jag har velat se den ungefär i massa år, men alltid liksom glömt det) och från Kiss of the Spiderwoman. Peter Jöback + Helen Sjöholm tillsammans gjorde dessutom en fantastisk Moulin Rouge.

Men min absoluta favorit var när Emmi Christensson och Peter Jöback sjöng Phantom of the Opera. Båda spelar/har spelat de rollerna, och ska göra det tillsammans i Sverige nästa år, och det var MAGISKT! Man kunde ta på spänningen i rummet när Emmi sjöng de höga tonerna i slutet, och sen utbröt det största jublet av alla under hela kvällen. 

Sen måste även sägas att de gjorde alla låtar från Kristina från Duvemåla fantastiskt och med oerhört mycket känsla. Samt så är jag ytterst glad att de lyckades få med mina två favoriter från West Side Story (har ingen speciell känsla fö den musikalen annars, förutom två stycken som jag avgudar, och dessa var med!). 

Allt som allt så var det en fantastisk kväll som jag lätt hade upplevt igen för tredubbla priset. 

Slutligen, en fin bild på oss:

  
Idag ska jag plugga hela dagen och lyssna på musikaler i mängder och dricka massa te ur min musikalmugg. Wohoo! 

Små kassar är för mesar

Alltså jag älskar second hand. Så idag var jag i min absoluta favoritbutik när det gäller second hand. Det är egentligen en vanlig second hand a la pingstkyrkan, men den är inte så himla känd bland hippa kretsar, vilket gör att det är jättebra priser och lagom stort urval. Tre timmars shopping senare gick jag med världens mest gigantiska kasse (och en snabb fråga bara… Vem i hela friden köper såhär stora kassar till att börja med?!?)  

Hittade inte skor som jag hoppades på, men hittade två supersnygga jackor (alltså drömjackor…. Både till höst och vinter), flera halsdukar, flera tröjor, skärp osv. Hela kalaset gick på 430 kr och mitt tips till alla är – handla mer på second hand. Det är både ekonomiskt, miljövänligt, och man får en chans att hitta saker man aldrig hade hittat annars. Kan ju inte bli bättre!

Matförbud

Hahaha. Jag minns hur jag skrev i förra inlägget att jag skulle prova att äta något? HMM. Var ingen grym idé det där alltså.. Spenderade halva söndagen på akuten, för att jag någonstans mitt i mina buksmärtor insåg att hey, ska kanske kolla tempen! Som visade sig vara 39 grader. Insåg då att det kanske var dags att ta sig till akuten eftersom det trots allt inte kändes helt normalt det här.

Väl där hände ju samma sak som alltid, dvs. att ingen lyckas ta blodprov på mig. Denna gång fick dessutom en sköterska för sig att hon måste sätta en venkateter på mig. Detta avrådde jag henne starkt från eftersom jag känner till mina egna vener ganska väl och vet att de brister så fort man har någon större nål än minsta ”bebisnålen”. Detta vägrade de gå med på eftersom jag tydligen skulle få dropp, kontrastmedel, och göra en bukröntgen. (ungefär där kände jag – ”vänta lite, nu tar vi det LUGNT”). Nåväl, efter tappra försök från deras sida gick allting åt skogen och de lyckades ta endast ett prov, och jag fick bita mig i tungan för att inte säga ”vad var det jag sa?”. Inte behövdes något dropp eller kontrastmedel heller så tycker lite synd om dem för deras tappra försök med pvk…

En annan kul sak var att jag alltid får väldigt väldigt hög puls när jag har någon infektion eller inflammation. Har inte ens alltid med förhöjd temperatur att göra. Så min puls låg stadigt på 140-150 vid vila, vilket fick alla att bli halvt hysteriska och göra massa EKG och varje sjukvårdspersonal som kom in i mitt rum frågade om jag tagit någon narkotika med anledning av denna hjärtfrekvens.

Slutsatsen från denna fantastiska eftermiddag var dels att jag inte var hjärtsjuk eller påverkad av droger, och dels att mina hemska vener gjorde det omöjligt att komma fram till något överhuvudtaget, men att jag troligen hade en infektion i tarmen och skulle åka hem och inte äta på några dagar.

Så nu lever jag på näringsdrycker. Ett svårt dilemma det där med näringsdrycker. Sådana diet-drycker är väldigt goda, men har så lågt energiinnehåll att jag började känna mig konstant svimfärdig eftersom det för all i världen inte är ens möjligt att trycka i sig 10 sådana drycker per dag. Så nu har jag gått över till apotekets hög-kaloridrycker, vilka smakar så sött att man vill gråta bittra tårar (hahah).

Men imorgon! DÅ ska jag börja äta lite igen.

Annars så kämpar jag på med pluggandet! Känns skönt att vara på rätt sida av vården igen haha…. Uppskattar, inte helt förvånansvärt, att vara på vårdpersonal-sidan mer än patientsidan…

Jag inser även att på min blogg verkar det som att jag är konstant sjuk och älskar att babbla om sjukdomar. Klart jag älskar att babbla om sjukdomar, tycker de är väldigt spännande, men jag är verkligen inte konstant sjuk. Jag tror problemet ligger i att jag endast har tid att skriva i bloggen när jag är sjuk… vilket gör att jag då gnäller en himla massa om det. Men ska verkligen bli bättre på att babbla om annat också…

Tillbaka igen

Jag kom på helt spontant att jag visst har en blogg. Okej, det är ingen som läser den för jag råkade byta namn på den, utan att berätta för någon meeen jaa. Here I am i alla  fall!

Det har ju gått ungefär 100  år sedan sist. Men det som har hänt sedan jag skrev sista gången är:

  1. Jag har börjat termin 2 på läkarprogrammet
  2. Jag har jobbat en hel sommar
  3. Min katt har växt en massa och är nu en ungkatt, men lika söt som alltid
  4. Jag har börjat rita och måla mycket mer, vilket känns fantatsiskt
  5. Jag har fyllt  21 år, vilket  tyvärr var en dag fylld med ångest eftersom jag väntade på en läkarundersökning
  6. Denna undersökning visade sig gå bra !
  7. Jag har firat 2 år med min fantastiska  flickvän
  8. Jag har varit i Polen och hälsat på min söta släkt i  36 graders värme
  9. Eh  jaaa
  10. En lista bör ha 10 punkter, men har lite problem med att minnas något mer vettigt nu haha.

Nåväl, nedan följer en bild på alla böcker som jag ska ha denna kurs. Men bli ej förskräckta, kursen är 40 hp så det är ju ändå vettigt. (Fast jag vettefan om det gjorde det hela bättre eller sämre)  På sistone har jag dock varit rätt stressad pga av olika orsaker, mer specifikt de två senaste veckorna. Jag var himla rädd inför undersökningen jag skulle göra och lade hela mitt liv på paus (bra krishantering där…..) och när ångesten väl släppte lyckades jag inte riktigt bättra mina vanor så extremt mycket för det. Så de senaste dagarna har jag haft extremt ont i magen  – av stress och oregelbundna och halvbra måltider antagligen.. Speciellt hemskt har det senaste dygnet varit – har legat i sängen helt uppsvullen och i något slags tillstånd då jag vridit mig i smärtor och åkt ut och in i sömnen. Har inte riktigt vågat äta något heller – var fast övertygad om att jag hade tarmvred haha. (fördelar med att vara läkarstudent med lätt hypokondri….). Men nu har det släppt lite, så nu kan jag i alla fall sitta upp i sängen och ska snart vara extremt våghalsig och prova äta något…

Nåväl, ha det bra, jag skaaaa verkligen försöka uppdatera haha. Inte för att någon läser antagligen, men jag tycker ju egentligen att det är superkul att bläddra tillbaka och se på vad man gjort och tänkt..